Ikväll i tunnelbanan syntes det direkt på ett medelstort gäng tjugoåringar, att de pratade dialekt. När jag pausade ipoden visade det sig stämma! Gänget hade inte magväskor, kameror eller något annat turistaktigt. Egentligen passade var och en perfekt in i Hornstulls gatubild. Kanske var det just det som ledde in mig på rätt spår; att de var medvetet fixade snarare än blaserat fixade. De utmärkte sig också med en uppsluppenhet man sällan ser i en tunnelbanevagn en vardag i januari. Går man omkring med ipod i öronen tillräckligt länge övar man uppenbarligen upp övriga sinnen och blir till sist synsk (eller bara fördomsfull?).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar