2008-11-11

Pekoraltoppen

1. Country Road Take Me Home (John Denver)
2. He Rode All The Way to Texas (Dolly Parton)
3. Someday Soon (Judy Collins)
4. Green Green Grass of Home (Tom Jones)


(Det råder delade meningar om huruvida Dolly Partons Jolene platsar på listan. Ena halvan av Musikbloggen anser det, medan den andra halvan inte tycker att Jolene förtjänar att kallas pekoral över huvud taget. Består inte hela Dolly Partons repertoar av pekoral? Och varför finns det bara countrylåtar på listan? Diskussionen fortsätter offline.)

4 kommentarer:

Amanda sa...

Jag tycker inte alls att Jolene ska var med! Däremot "balalaa" aka: "Kissed by a rose" av Seal. Eller kan det inte vara pekoral när metaforerna till slut blir så intrasslade att man inte förstår vad han menar?

"There used to be a graying tower alone on the sea.
You became the light on the dark side of me.
Love remained a drug that's the high and not the pill.
But did you know,
That when it snows,
My eyes become large and
The light that you shine can be seen."

Emst sa...

Katjing, en till röst på lag Jolene! Kissed by a rose passar verkligen in på pekoral-definitionen men frågan är om den inte är liksom för jämndålig? jag tänker mig att ett pekoral är nåt som har sin charm, eller att artisten egentligen kan göra bra musik. alla låtar på listan sådana som jag faktiskt lyssnar på ganska så oironiskt. Hur känner du med Seal?

Amanda sa...

Det är ju naturligtvis genomironiskt. Framförallt för att jag uteslutande lyssnar på den i Singstarsammanhang och då blir ju texten ännu tydligare.

Men kan inte pekoral vara en låt som blir en jättehit trots att den egentligen inte alls är "fin" utan rätt dålig. En låt som utger sig för att vara djup, men inte är det.

Emst sa...

Jo absolut! och kanske kan man räkna in sånt som uppfattades seriöst och vackert förr men inte nu."Min soldat någonstans i Sverige" och hela den genren t.ex. Jag måste tillägga att jag inte lyssnar på Tom Jones oironiskt. Bara de övriga.